Före påsk föreläste jag på två gymnasieskolor. Gymnasieelever är den största föreläsningsutmaningen EVER! De bekräftar dig med den brutala ärligheten - hyllning eller sågning. Sällan något mittemellan. Mitt stora fokus låg på energi, ork, koncentration, dyslexi och bokstavskombinationer. Vissa nådde jag enligt förväntan inte alls. Hos andra sådde jag säkert ett frö.
Matvanorna är bedrövliga på de allra flesta håll och man undrar hur dessa elevers hälsa är om 10-20 år. Men kan det vara annat än bedrövligt, när man hittar detta anslag av den här typen? Denna lapp satt på entrédörren till en av skolorna. Skratta eller gråta?
