Myter om träning på SVT - att, ja, men hur, nja....

Så värst många myter togs inte upp. Och vissa påstående tycker jag nog inte klassas som myt. Programmet ville till exempel göra gällande att de flesta tror att man inte får träna när man har träningsvärk. Jag har aldrig hört någon tro det så det kändes som en uppdiktad myt. När det ska göras populärvetenskaplig TV så ska ämnena naturligtvis hållas allmängiltiga, det ska vara tydliga, raka svar och inte för invecklade. 

Det är viktigt att komma ihåg att om man verkligen ska förstå ett ämne på djupet så behöver det vara lite invecklat. Svaren är sällan tydliga och längs vägen till förståelse så blandas förvirring med aha-upplevelser. Om Vetenskapens Värld verkligen hade velat utröna myter om träning så hade de kunnat ägna 60 minuter åt vart och ett av ämnena. Men då hade det inte blivit lika lättsmält och vänt sig till en helt annan målgrupp. Jag hade dock suttit som klistrad :-).

Så vad togs upp? Jo, det började med stretchingen vara eller icke-vara. 

Stretching
Det sas att stretching inte har något vetenskapligt stöd för att hjälpa mot träningsvärk och att förebygga skador. Tror någon fortfarande att stretching hjälper mot träningsvärk? Det känns återigen som en uppdiktad myt, möjligen en restprodukt från 80-talet så den kanske lever än idag? 

Hur som helst så verkar stretching inte kunna påverka träningsvärk. Däremot tycker jag det var missvisande när det sas att stretching inte hjälper mot skador. Det kan det definitivt göra. En funktionell rörlighet krävs för motionen eller idrotten du sysslar med och har du inte denna rörlighet så riskerar du att få bristningar i muskeln eller senan, speciellt under den excentriska fasen. Ta till exempel en gymnast - om hon går ner i spagat utan att ha stretchat sig till rörligheten så kommer muskelbristningen som ett brev på posten. Sedan kan naturligtvis den överdrivna rörligheten leda till andra skador senare i livet, men det är en annan femma. 

Alltså, du behöver helt enkelt rörlighet för det du ägnar dig åt i vardagen och stretching förbättrar rörligheten. Rörlighet i kroppens leder beror dock inte bara på hur mycket man stretchat. Det beror på gener, näringsstatus, muskulär stabilitet och säkert fler faktorer. Jag håller med om att människor stretchar på tok för mycket och alldeles för slentrianmässigt när de borde träna mer, lära känna sina kroppar bättre och bara stretcha de muskler som verkligen är stela. Dessutom satsa på rörlighetsträning istället för statisk stretching. Om man ska stretcha gör man det efter ett träningspass, möjligen under ett renodlat stretchingpass. Stretcha aldrig en muskel precis innan den ska utveckla kraft, för då går du miste om muskelns gummibandseffekt. 

Men det är fler faktorer som spelar roll för om jag som Personlig Tränare stretchar min kund efter ett pass. Stretching kan förbättra kroppsmedvetenheten, det ger en nedvarvning från ett intensivt pass och som Personlig Tränare upplever jag att stretching ger ett bra kundomhändertagande. Det höjer värdet av PT-upplevelsen. Så det beror på många faktorer huruvida jag stretchar (eller stretchar min PT-kund) i praktiken. Tråkigt svar, men ett bra svar. 

Högintensivt kontra lågintensivt
Programmet tog upp fördelarna med högintensiv träning jämfört med lågintensiv träning. En korrekt slutsats eftersom flera studier visar på goda hälso- och prestationseffekter av just högintensiv träning. Alla borde "ta i" någon gång i veckan som det sas i passet. Det räcker inte med vardagsflås. Ett litet observandum dock - trenden för högintensiv träning riskerar leda till att motionärer dels negligerar värdet av lågintensiv uthållighetsträning som komplement, dels att högintensiv träning kräver en högre träningsgrad. En del motionärer som ska prova explosiva intervaller i skogen nu i mars går helt enkelt sönder i leder, muskler och senor. Och om vi pratar prestation inom idrotten - då väljer man en kombination av låg- och högintensivt som är uttänkt utifrån vad idrotten kräver för kondition. 

Mat efter träning
Sedan blev det återigen för kortfattat och halvtokigt när det diskuterades mat efter träning. Det sas att mat efter träning är onödigt. Ett sådant svar betonar visserligen att vanliga svensson-motionärer inte behöver slänga sig över återhämtningsdrycken i gymmets kafé på vägen ut. För det behöver de verkligen inte. Många motionärer behöver verkligen inte heller mat direkt efter passet utifrån aspekten att man vill tillvarata träningens effekter, men när det gäller styrketräning finns det studier som visar att framför allt proteintillskott i samband med hård träning ger en större muskeltillväxt. Sedan är det ett faktum att många motionärer som tränar upplever att de blir trötta och sega timmarna efter ett pass om de inteäter något. Och alla har vi ett liv på jobbet eller hemma i familjen som väntar och som gör att vi inte långsamt men säkert kan vänta på att energin ska återkomma. Så i realiteten - utifrån vardagsenergi-aspekt - så rekommenderar jag alltid någon form av mat efter ett pass. Ett litet mellanmål om middagen dröjer. Elitidrottare som tränar hårt och länge behöver definitivt mat efter träningen för att snabba upp återhämtningen. Så behövs mat efter träning? Det beror helt enkelt på. Tråkigt svar, men ett bra svar. 

I övrigt
Det var roligt att en tidigare klasskompis till mig under mina fysiologistudier - Elin Ekblom Bak - intervjuades i studion. Hon har i sin forskning med all tydlighet visat på stillasittandets negativa effekter. Det händer mycket i muskeln när de är stilla under ett par timmar. Dessa negativa effekter kommer du inte undan vare sig du äter lågkolhydratkost eller kör Tabatintervaller på maxintensitet på kvällen. Stillasittandet måste brytas. 

Människor är värdelösa på att uppskatta hur mycket de faktiskt sitter stilla, hur mycket de tränar och hur många kalorier de äter. Det visar all forskning. Och programmet visade det också. Endast 1% motionerar 30 minuter varje dag. 66% uppgav att de gjorde det. Allt enligt en studie från Maria Hagströmer. Antingen ljuger vi eller lever i förnekelse. Många män i 40-årsåldern tror att de fortfarande tränar 3 gånger i veckan. Det ligger i deras identititet. Grejen är bara att det var 20 år sedan de gjorde det. 

Så - nu ska jag prova min nyimporterade rörelsedetektor från USA som visar hur mycket jag står, går, sitter och springer. Lever jag själv i förnekelse? Eller lever jag som jag lär? Återkommer med statistik så småningom...