Jag vill höra er läsares åsikt! Jag har visserligen redan bestämt mig, men det skulle ändå vara intressant att höra er åsikt om vad jag borde göra.
![brodinstitutet_logo_stor_small]()
![bröd]()
![vete_2]()
![namnteckning]()
Om vad då, tänker ni?
Jo, detta är bakgrunden: I slutet av maj besökte jag en nätverksträff för att se om det kunde bidra med kunskap, erfarenhet och möjligen ett nyttigt kontaktnät. Det var ett nätverk för yrkesverksamma inom nutrition, nutritionsforskning, livsmedelsindustri mm. På just denna nätverksträff föreläste bland annat VD-n för Brödinstitutet och en omvärldsanalytiker på United Minds. Tillsammans med mig lyssnade bland annat forskare, dietister, kostrådgivare, kostchefer och representanter för livsmedelsindustrin.
"Brödinstitutet arbetar för att sprida kunskap om kost och hälsa. Det gör vi med utgångspunkt i brödet" .
Det är första meningen på deras hemsida. Vidare arbetar de för saklig information om bröd och de finansieras av Sveriges bagare och konditorer, ex Fazer, Pågens, Delicato och ett par andra stora företag. Trots den "brödmotståndare" jag är såg jag fram emot föreläsningen för att se hur denna branschorganisation arbetar, deras syn på exempelvis LCHF och andra "diettrender". Det var verkligen också en intressant föreläsning, även om man då och då fick höra negativa tongångar mot såväl LCHF som "dessa LCHF-are". Men det var jag beredd på. Att LCHF och brödbranschen inte har äktenskapstycke är väl inte särskilt chockerande. Föreläsningen avslutades med en bild på Annika Dahlqvist, som skulle symbolisera "det extrema tonfallet", "den extrema debatten", de konstigheter och felaktigheter som finns därute". När hennes bild dök upp fnissades det, någon skrattade och någon fällde en kommentar av det klart negativare slaget. Ord som fettfrossa, köttfrossa och extremdiet uttalades möjligen inte, men de generella åsikterna av samtliga i lokalen (utom jag och möjligtvis ett par till) om vad LCHF är, byggde faktiskt på väldigt ytliga myter. Ett annat intressant faktum var att jag ännu inte hade presenterat mig eftersom jag var sen. Ingen visste vad jag jobbade med. Ingen visst att jag undervisade i LCHF/Paleo i hela Norden. Men jag kände den stämning som fanns och byggdes upp så fort kostråd, fett, kolhydrater och LCHF kom på tal.
För övrigt var ju föreläsningen givetvis en lovsång till gott, nyttigt och härligt bröd. Brödinstitutet i all ära, men dess existens vilar på en extrem bräcklig grund. Har de överhuvudtaget något existensberättigande? En branschorganisation ska inte finansieras av branschens huvudaktörer. Men här handlar det om en branschorganisation som finansieras av just brödföretagen. Så särskilt objektiv är den inte. Informationen om bröd som ges är inte direkt saklig. Visst är det enkelt att framhäva att surdegsbakat rågbröd är ett hälsosammare alternativ än vitt vetebröd, det är väl ingen som motsäger sig det. Det är politiskt korrekt, det är lagom, det är balanserat och inget extremt. Inom trygghetszonen. Att inte vilja äta bröd verkar däremot enligt Brödinstitutet vara extremt. Brödinstitutet har gett ut en informationsskrift om 7 myter med bröd. Alla som har någon vettig kunskap om kost och hälsa vet att våra sädesslag knappast tillför något nyttigt som helst till kroppen. Istället en hel del onyttigt. Vissa människor tål bröd bättre, men de allra flesta skulle må väldigt mycket bättre om de uteslöt säd i allmänhet, gluten i synnerhet. Jag kan smula sönder deras 2 första myter om bröd ganska enkelt: "Bröd är onyttigt" och "Man blir tjock av bröd". Tillåt mig att småle. Dessa två myter är helt enkelt inga myter - det är sanningar. Uttryckt i sin sköna enkelhet. Under föreläsningen sas bland annat att "en som inte rör på sig särskilt mycket bör äta grovt bröd med mycket fibrer, och då gärna 6-8 st om dagen, och det är möjligtvis elitidrottare som kan äta 6-8 skivor vitt bröd om dagen". Mot bakgrund av att 70-talets kampanj numera bör kompletteras med något kring brödkvalitet. Det här är naturligtvis struntprat. Vitt bröd är definitivt ingen bra kost för elitidrottare. Att de tål det bättre än soffpotatisar gör det inte till bra mat.Jag ska jag i ett kommande blogginlägg sjunka djupare in i varför säd är så ohälsosamt.
Föreläsningen av omvärldsanalytikerna var väldigt underhållande, det handlade om vilka trender som kommer, vad finns i USA och vad kommer till Sverige. "Gluten-free" är ett trendord i USA och det kommer att smittas över till oss i Sverige och ge oss en ännu större debatt kring gluten än vad vi redan har. De flesta som lyssnade tyckte att faran med gluten var överdriven. "Det är ju trots allt bara 1-2% som är glutenintoleranta". Min puls var nära maximal i detta läge, men än så länge höll jag mig på banan. Därefter varnade föreläsaren för alla dessa LCHF-are på forumet Familjeliv som ställer hätska krav på dagis och skolor. "Vi måste få ett stopp på det här" Det var ett ordagrant citat. Då brusade en arg dietist upp och uttryckte just att hon var arg över att det finns så många okunniga i debatten som stjäl ordet från de som kan. "Jag har ju trots allt 4 års akademisk utbildning, jag är legitimerad". "Och jag är så arg", sa hon. Då gick min puls en bra bit över maxpuls (!) och jag frågade om någon trodde att det var en slump att LCHF-rörelsen finns. Jag frågade om de tror att det kan finns någon sanning i att så många människor upplever att de äter sig friska från både det ena och det andra med LCHF. Jag sa vidare att det finns många myter om LCHF och innan jag hann avsluta den meningen vände sig dietisten mot mig med hög röst och frågade vad jag hade för utbildning. När hon fick höra att jag var legitimerad vårdpersonal precis som hon och att jag förstod forskningsmetodik blev hon dämpad.
Sen blev det fettsnål lunch. Jag gick därifrån något chockad, något överraskad, något tveksam till om jag skulle ge detta nätverk en chans. Jag summerade för mig själv: Visst finns det många "LCHF-are" som inte har en särskilt ödmjuk ton, som inte visar respekt i argumentation och diskussion, som inte för förändringen framåt. Det finns säkert orsaker till det, men oavsett orsak så är konfrontation sällan nyckeln till långsiktig förändring och påverkan. Det reser bara mer taggar utåt. Men exakt samma brist på ödmjukhet och respekt bevittnade jag under denna förmiddag "från andra hållet". Personer som har centrala poster inom industri och myndigheter visar inte bara upp en sällsynt okunskap om det som de hävdar sig vara bra på. Till och med bäst på. Många visar upp en brist på respekt och brist på nyfikenhet att ta reda på vad LCHF faktiskt handlar om. Och lika arg som vissa LCHF-are är, lika arga är många dietister. Det finns helt enkelt lika goda kålsupare i båda lägren. Nu till frågan: Ska jag in i getingboet? Är det lärorikt? Är det en möjlighet till förändring och påverkan?
Vad tror ni att jag bestämt mig för?
