I höstas läste jag en kurs i näringsfysiologi på Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Jag ville framför allt veta vad det är för näringsfysiologi som lärs ut inom akademins väggar. Hänger man med i utvecklingen? Uppdateras innehållet efter nya rön? Vad tycker man om LCHF och lågkolhydratkost på universitetet? Men jag ville också fylla på med detaljkunskap, även om man kan sin sak är det nyttigt att få andras perspektiv, uttryckt på andra sätt än sitt eget. Och alltid snappar man upp nya detaljer.
Jag vill börja med att säga att strukturen och upplägget på kursen var bra. Kursen kan i omfattning jämföras med det som vi på mf lär ut i utbildningen till Lic. Kostrådgivare, även om vi på mf tar teorin och gör om till praktiska kostråd på ett helt annat sätt. Inramat i ett coachande förhållningssätt. Men så är ju inte heller syftet att vara kostrådgivare efter KI-kursen.
Så vad tyckte jag? Jo, mycket av innehållet var bra, men djupare analyser och kritiskt tänkande utanför ramarna saknades på flera områden. Det är fortfarande gamla, mossiga, fettsnåla kostråd som lärs ut på denna kurs som på många andra skolor och myndigheter. Nyare rön och studier tas upp till diskussion, men det är fortfarande de "gamla sanningarna" som regerar. Detta reagerade jag främst på:
Det förbehållslösa hyllandet av fibrer
Från kursen: Fett och söta drycker ger minst mättnad, leder lätt till överkonsumtion. Kostfiber ger bulk, ger långsammare glukosabsorption och förlänger mättnadskänslan.
Jag märkte tydligt att om man har som utgångspunkt att för mycket fett inte är hälsosamt, och för mycket protein likaså - så återstår ju kolhydrater att äta. Och då blir det en väldig diskussion om vilken kvalitet på kolhydraterna man ska äta. Och då höjs allt vad fibrer heter till skyarna. Referenser gavs till studier som visade på fibrernas förträfflighet, men ofta var det studier som jämförde hälsoeffekterna av att kolhydrater som innehåller fibrer kontra att äta kolhydrater som inte innehåller fibrer. Detta var beskrivningen av en av dessa studier:
I studien ingick 40 friska personer mellan 49-70 år och med ett BMI<30. Var och en är sin egen referens. Så alla gjorde vid skilda tillfällen tester efter att ha ätit vitt bröd respektive det fiberberikade brödet. Testportionerna var baserade på samma mängd av tillgängliga kolhydrater (50 g kolhydrater som tas upp av kroppen). Två olika tester utfördes upprepat under ca 4 h efter intag av frukosten. Det ena testet var ett muntligt test av arbetsminnet. Arbetsminne är en funktion för korttidslagring av information (ord, siffror, bilder osv) samtidigt som annan tankeverksamhet sker (t ex svara på frågor). Det andra testet var ett datoriserat test som även det involverar arbetsminnet men dessutom också koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Testerna mäter funktioner som är väsentliga både för vanliga intellektuella aktiviteter i det dagliga livet så som att läsa och räkna, men även för mer komplicerad problemlösning.
Rubriken i media kring denna studie löd: Fibrer förbättrar minnet! Givetvis var det ingen jämförelse med med ketogen kost - den hade förmodligen sopat banan med fibrerna.
I kursen hänvisades till exempel till en studie från 1986 av GI-uppfinnaren David Jenkins där han visade att rågbröd, bulgur och pumpernickel verkar vara bättre kost för diabetiker än vitt bröd. Detta eftersom de ovan nämnda livsmedlena alla hade ett GI en bra bit under 100 som är indexet för vitt bröd. Visst känns det mossigt 80-tal?
Så fibrerna hyllas för att de sänker glukosbelastningen och förbättrar minnet. Men det slutar inte där:
Fibrer sänker också kolesterolet! Från kursen: Gallsyror som bundits till kostfiber förs ut via avföringen. Påståendet i sig stämmer, men du som är påläst vet ju att totalkolesterolet inte är något att bry sig om. Det är ett synnerligen dåligt riskmått för några sjukdomar överhuvudtaget. Till på klöpet visades en bild på vad som händer när man äter havre med betaglukaner (fibrer) och vad som händer när man inte äter havre. Väldigt pedagogiskt visades att en del av kolesterolet - upp till 10% - i första fallet går rakt igenom, i andra fallet tas "skrämmande nog" allt upp till blodet.
Fytosteroler och Becel ansågs som en bra lösning för att minska sitt totalkolesterol. Produktplaceringar var det ont om på kursen, men Becel fick minsann plats med både ord och bild. I kursen fick jag lära mig att fytosteroler kan sno plats i micellerna från kolesterolet, vilket gör att kolesterolet istället kommer ut naturliga vägen. 10 g Becel räcker per dag för att få maximal effekt enligt kursen. Du som är påläst vet att fytosteroler är växternas kolesterol och är inget som hör hemma hos vare sig människa eller djur. Det här är gamla synsätt som sänkte mitt betyg för kursens innehåll. Hur kan man tycka att vårt eget byggmaterial är skadligt för oss, så det är lika bra att bygga upp oss av växtmaterial istället. Men det blir väl så när man är intrimmad i de gamla synsätten kring fibrer och kolesterol.
I kursen fick jag dessutom lära mig att baljväxter är bra om man ersätter snabba kolhydrater med just baljväxter. Det refererades till bland annat denna studien. Med samma logik så bör det vara bra att äta asfalt istället för snabba kolhydrater. Asfalt stabiliserar ju faktiskt blodsockret ruskigt effektivt.
Detta fokus på fibrernas förträfflighet och på att sänka totalkolesterolet präglade en stor del av kursen.
Myter om lågkolhydratkost och LCHF
Lågkolhydratkost och LCHF var av förklarliga skäl inte en stor del av kursen. Men många kursdeltagare var nyfikna på det här med LCHF och eftersom debatten är så het så ägnades ändå en del tid åt att kommentera lågkolhydratdieter. På detta område florerade det många myter om halvsanningar och det märktes att denna kurs är en skrivbordsprodukt och att inte innehållet kommer från verkligheten, det som faktiskt människor upplever.
Att fylla upp kroppens energibehov till, största delen av naturligt fett finns ju inte på kartan hos de flesta näringsakademikerna. Och har man den utgångspunkten så handlar lågkolhydratdieter om att öka proteinintaget och det är inte bra. Det hänvisades till en del studier på detta som indikerar negativa effekter. Att skilja mellan olika lågkolhydratdieter gjordes inte. Det påstods bland annat: Då glykogendepåerna är tömda, bryts kroppens proteiner ned för att bilda glukos. I själva verket ligger det till så här: Äter du lågkolhydratkost eller LCHF så har du inte tömda glykogendepåer. Och har du ketoner i blodet och äter nog med energi, så bryts inte proteiner ner i större utsträckning än normalt. Lågkolhydratdieter påstods ge en dramatisk viktminskning initialt, men mycket av den förlorade vikten består av glykogen, protein, vatten och mineraler. Minskad kroppsvikt - men minskar mängden kroppsfett? Faktum är att de bortser från flera studier som visar på en gynnsam viktnedgång och kroppssammansättning på lågkolhydratkost.
Det eviga tjatet om att allt från växtriket är så mycket hälsosammare än det från djurriket lyste igenom, då det påstods att lågkolhydratkosten ändå blir bäst om proteinerna är av vegetabiliskt ursprung och att de kolhydrater som utesluts är enkla, raffinerade sockerarter. Sämst blir det om det höga proteinintaget medför en ökning av mättade fetter och minskning av komplexa kolhydrater.
Rött kött och cancer
Detta gamla spöke dammades av igen, föga överraskande. Referenser gjordes till flera av de observationsstudierna som skrämt oss under senare tid. Bland annat denna. En närmare diskussion om kvaliteten på köttet och på hur köttindustrin ser ut hade vi inte. Inte heller om problemen med observationsdata eller metoden att samla in data med enkäter.
Övrigt smått och gott att ha synpunkter på:
Många gånger refereras uttalanden från Livsmedelsverket och då kan man ju inte räkna med något högre tänkande. Exempel: Om barnet äter "nyttigt" i övrigt, det vill säga inte så mycket mättat fett och mycket frukt och grönt, finns det plats för sötsaker som motsvarar ca 80-200 kalorier per dag, beroende på barnets ålder. För barn 2-6 år motsvarar det för en vecka ½ bulle, 2 småkakor, 3/4 dl glass, 1/3 dl smågodis, 4 rutor chokladkaka, ½ minipåse snacks, 1 glas läsk och saft.
Att lagom är bäst och att äta lite av varje blir ofta slutordet i såväl diskussioner, skrifter och kurser som denna. Referens till Sachs berömda studie om att alla dieter i slutändan är lika bra. Men vi hade ingen närmare diskussion om metoden i studien och vilka faktorer som kan ligga bakom utfallet. Det hade vi för övrigt inte kring någon studie.
Nyare rön fanns dock i kursmaterialet, till exempel att alla mättade fettsyror inte är inte av ondo, men man garderar sig ändå med att ett stort intag av mättade fetter ändå ökar risken för hjärtsjukdom. En eloge ändå till att budskapet var att socker är värre än det mättade fettet.
Dessutom en referens till en av värdens sämsta artiklar någonsin: Högfettdieter är inte harmlösa – allvarliga hälsorisker har kartlagts. Charlotte Erlansson. Läkartidningen nr 51–52 2011 volym 108.
Sammanfattningsvis
En bra kurs - många positiva delar har jag trots allt inte kommenterat här - men den hade inslag av flera mossiga, gamla synsätt och sanningar (framför allt kring fibrer, kolesterol, mättat fett, rött kött och lågkolhydratkost i sig). Uppdatering behövs och en mer kritisk syn på olika forskningsresultat efterlyser jag också. För om man ska förstå matens påverkan på vår hälsa, behöver man (tyvärr) förstå forskning och vetenskapens utmaningar och förtjänster som metod för att mäta hälsa. För som det är idag kan du visa vad du vill med de rätta siffrorna och graferna.
En sista synpunkt: En viss kurstid ägnades åt undernärdsproblematiken. Vad näringsbrister ger för sjukdomar och vad det finns för gränsvärden för näringsintag är superintressant. Men i relation till västvärldens problem med metabolt syndrom och "övergödning" av människor så tyckte jag att det metabola syndromet och övergödning snarare hamnade i skymundan.
↧