Nu är jag tillbaka efter en välbehövlig semester! Nybadad. D-vitaminladdad. Mentalt återhämtad. Jag börjar med några reflektioner:
1) Kostdebatten
De senaste veckornas kostdebatt i media efter Mai-Lis Hellenius m fl debattartikel i DN har varit intensiv. Med all rätt. Debattartikeln är historisk. Aldrig förr har personer med så tunga akademiska titlar lagt fram faktaförvrängningar, tro och tyckande på Sveriges debattforum nummer ett utan att hålla sig till vetenskap och svart-vita siffror. Det andas desperation samtidigt som jag inte kan sluta fundera på hur så välutbildade personer skriver en så dåligt underbyggd artikel. Men det är förmodligen det yttersta beviset för att objektivitet sällan finns i verkligheten. Har man bestämt sig för en sak så biter inga sakargument för att man ska ändra sig. Prestigen sitter djupt. DN-artikeln är en milstolpe i det paradigmskifte vi är inne i när det gäller synen på kost och hälsa. Men den stora förändringen kommer efter ett par generationsväxlingar.
2) Bär, grädde och sötsug
Under semestern har jag ätit en del bär med grädde. Ganska kvickt kryper sig kilona på och det både syns och känns runt midjan. Inte så mycket, men ett par extra kilon uppskattningsvis. Syndigt gott, men inte bra för formen. En del potatis blev det också. Även om extrakilona inte innebar en katastrofal nedgång i form och katastrofal uppgång i vikt, så ledde bär, grädde och potatis till att suget ökade enormt efter annan söt mat. Det blev helt plötsligt svårt att motstå både det och andra under tiden. Jag fick helt enkelt kämpa för att inte låta mig dras med i sockerfördärvet ännu mer. Så även om potatisen inte i sig är så farlig så ökar den suget efter sämre kolhydrater. Åtminstone för mig som är halv-känslig. Hur blir det då inte för någon som är hel-känslig? En inkörsport till tyngre droger helt enkelt.
Och just därför är de officiella kostråden uppåt väggarna. Inte för att de nödvändigtvis i sig är så dåliga, utan för att de får känsliga personer att bli sugna på sämre kolhydrater. Och det är svårt att stå emot i längden.
3) Periodisk fasta
Lika snabbt som mina extrakilon som bären, grädden och potatisen framkallade, lika snabbt försvann de. Med återgång till periodisk fasta (16:8-modellen) så kom formen tillbaka efter bara 2 veckor. Periodisk fasta - that´s the shit :-)
↧