Detta blogginlägg blir en kort reflektion över något jag märkt flera gånger på senare tid: Jag föreläser ofta om hälsa och optimering. När jag går igenom betydelsen av stressreduktion, vardagsrörelse och regelbunden träning för sinnesstämning, minne, fokus och den mentala hälsan så är inte engagemanget överväldigande - det är ju sådant som ofta är självklart. När jag däremot kommer till hur man kan addera näring till kroppen som har potential att öka dopamin eller öka cellulär aktivitet genom PD4-hämning - och därigenom förbättra minne, fokus och koncentration - då rätar de på ryggen och gnistrar med ögonen. Men det är ju ett sådant samhälle vi lever i. Minsta möjliga arbetsinsats till maximal resultat prisas och vad slår väl då piller? Men när man har läst Anders Hansens mycket välskrivna bok Hjärnstark så går det inte att ducka för träningens och rörelsens effekter på sinnesstämning, stresshantering och mental hälsa. Men de allra flesta människor letar naturligtvis genvägar istället för att göra jobbet med en livsstilsförändring. Så frågan blir uppenbar: Är det fel att prata om kosttillskott som förbättrar det mentala fokuset när det i själva verket finns så många andra mer basala saker i vår livsföring som har (större) effekt? En del tycker säkert det och bombarderar ut budskapet om att kosttillskott bara handlar om quick-fix-lösningar. Men jag tycker inte det. Det är inte fel med genvägar, quick-fix-metoder eller symtomdämpning så länge vi inte glömmer bort om vad som egentligen ger effekt eller orsakar ett problem. När jag är ute och föreläser så brukar jag poängtera att man behöver arbeta med sina vanor och sin inställning i alla de 9 olika livsstilsområdena (som jag också beskriver i boken Ät & Lev Paleo). Det är en sunda vanor i dessa områden som bygger äkta hälsa. Tills vi har ett samhälle som bättre möjliggör att man kan skapa sig hälsosammare livsstilsvanor så får vi helt enkelt acceptera genvägar. Det stora problemet är inte vår karaktär utan den miljö vi lever i. För i ett samhälle som uppmuntrar till rörelse på riktigt så skulle möjligen dopaminboosters och PD4-hämmare vara helt onödiga. Eller vad tycker ni?
↧