Ett inlägg i Crossfit - debatten!

Till stora delar håller jag med Jonas Colting. Jag brukar dock inte använda mig av hans raka superlativ, utan hålla en mer balanserad ton. Håller inte med fullt ut när det kommer till definitionen av funktionalitet och människans evolutionära. Mer om det längre ner. Först till det som är centralt i hans tyckande:

Inget storskaligt träningskoncept (affärskoncept) kommer att vara den bästa träningen för någon. Inget. Den bästa träningen, det bästa träningsupplägget, den mest väldoserade, teknikmedvetna träningen är den träning som passar just dig och ingen annan. Det är det som är resultatet efter en fullständig individuell screening (analys) - av hållning, rörlighet, styrka, kondition, koordination, balans och ....HÄLSA. Det är med individuella screeningar som jag personligen jobbar, och det mynnar ut i det bästa kvalitativa (förhoppningsvis!) upplägget som jag kan få fram. Något man lär sig är att den ena personen inte är den andra lik. Jag coachar således alltid individuellt - på sin höjd två personer samtidigt - och när man lärt sig det arbetssättet, det screeningsförfarandet, betydelsen av det individuella synsättet, är det oftast inte särskilt attraktivt att instruera en grupp. Och därför gör jag inte det. För känslan man har är att det inte går att leverera den bästa träningen för någon. Det blir ett slags mellanting, till medryckande musik, och där de flesta deltagarna tycker det är roligt med massor av ös. Men den bästa träningen blir det aldrig. På sin höjd tränar jag alltså två personer samtidigt, men redan där tappar jag individuellt fokus och individuell anpassning. Så vad händer i en grupp med 10, 15 eller 20 personer? Man har helt enkelt ingen koll. Så därför tränar jag aldrig en grupp. Gruppdynamiken i all ära, men det är aldrig där det mest individuellt anpassade träningsupplägget uppstår för någon. 

Crossfit eller något annat träningskoncepts hävd att en 70-årig pensionär kan träna bredvid en elitidrottare är bara säljtricks. Det går aldrig att förena om du vill erbjuda maximal träningskvalitet och så säker träning som möjligt som instruktör. Däremot om du vill sälja storskaliga lösningar. 

Crossfit består av riktigt bra funktionella övningar, men de passar inte alla och inte alltid. Crossfit är en paketering - ingen uppfinning av nya övningar, nya redskap eller nya upplägg. Allt finns redan, men det är sammansatt, paketerat och klart. Omgärdat av ett livsstilstänk med en sund kostsyn (Paleo). Huruvida Crossfit rider på vågen av genvägar och quick-fix som Jonas Colting skriver vet jag inte. Det jag vet är att en lyftare som vill träna upp säker teknik i frivändningar, ryck och stöt säger sig behöva drygt 3 000 lyft för att tekniken ska sitta.....

Människan är och har aldrig varit det snabbaste djuret i vår eko-nisch. Däremot är vi uthålliga som få. Uthållighet kallas med ett svårare begrepp aerob kapacitet och Jonas Colting menar att det är den aeroba kapaciteten som särpräglar oss människor, att det är det som bygger riktig hälsa och det vi bör fokusera på. Jag menar att det säkert ligger mycket i det, men man behöver ha en stor portion ödmjukhet när man talar om funktionalitet och människans evolutonära anpassning. Människan står ut bland alla andra djur genom att vi har en oerhört stor flexibilitet när det gäller vår metabolism, biokemi och kroppstyp. Jämför långlöpande östafrikaner med, på 1800-talet, slavrekryterade muskullösa västafrikaner. Det skiljer sig åt i biokemi, endokrinologi, metabolsim och muskelfibersammansättning. Och vi är bara i början av att förstå människors olikheter rent fysiologiskt och biologiskt. Det nyare forskningsområdet epigenetik har hittills avslöjat att vi inte föds som oskrivna blad utan att vi är i vårt genetiska massa påverkad av tidigare generationers livsstilsvanor. Våra gener är mixade på ett oerhört komplext sätt, vilket gör att vilken ensidig tolkning av evolutionens förutsättningar riskerar att bli för snäv och inte särskilt allmängiltig. Det finns ju intressant nog ett par procent av alla människor som är träningsresistenta, det vill säga inte får de fysiologiska anpassningarna av träning som andra får. Så faktumet att vi människor har olika genetiska förutsättningar gör att vissa personer uppenbart känner en större tilldragningskraft till explosiva sporter än till seglivade aeroba uthållighetsprestationer. 

Det finns smittoeffekter när det gäller träning, det vill säga att den aeroba kapaciteten även förbättras av explosiva intervaller. Naturligtvis inte lika effektivt som ren aerob konditionsträning, men ändå. Och när det gäller aerob effekt - kondition mätt som maximal syreupptagningsförmåga - visade bland annat den japanske forskaren Tabata att intensiva 20 + 10 sekunders intervaller är ett effektivt sätt att förbättra sin kondition. 

Så vad är vårt naturliga rörelsemönster? Vårt naturliga energisystem? Naturlig fysik? Ja, det är för det första olika mellan olika personer, men det är nog också en blandning av både aerobt, anaerobt, långdraget och explosivt. Bäst gör man nog i att lyssna på sin egen kropp och känna efter vilken typ av träning som man tycker man passar för.  

Vad är en funktionell kropp? Är det det som har byggt våra förfäder och som bygger de människor som vi fortfarande kan studera utanför det västerländska samhället? Ja, det är det förmodligen, men begreppet funktionalitet sträcker sig längre än så. Naturen har bestämt ett sätt som vi människor ska fungera på - vi har en viss muskelfiberuppsättning, en viss muskeluppsättning, ett skelett och ledrörlighet som varit nödvändig för överlevnad. Men denna evolutionärt utvecklade lösning utgår ifrån överlevnad i naturlig livsmiljö, inte optimal hälsa och funktion till annat än denna livsmiljö. Jag tror det går utmärkt att utveckla vår funktionalitet utanför de naturliga ramarna för våra förfäder utan att det för den sakens skull behöver vara ohälsosamt eller skadligt. Men det kräver kunskap och vägledning på flera olika plan (träning kontra vila, specifik träning kontra allsidighet mm) av duktiga instruktörer och det går som sagt sällan att förmedla till en grupp på 10, 15 eller 20 personer samtidigt. Funktionaliteten är dessutom inte heller enbart en fråga om hur vi karossmässigt ser ut och har för förutsättnngar. Det är också en anpassning till den moderna miljö som vi människor ska verka inom - det må vara en Crossfit-tävling, byggarbete, elektrikerarbete eller ett kassörsjobb på ICA. 

Faktum är att styrketräning lyfter hälsan och välmåendet för de allra flesta med en dålig och inte underhållen kaross, ibland en så dålig kaross att till och med en 5 kilometersrunda i skogen blir för belastande. Jag träffar på flera personer som har gått sönder under en joggingtur i skogen. Så för just den personen, där och då, är inte fortsatt aerob konditionsträning särskilt funktionellt. 

Jonas Colting skriver att det finns många konditionsidrottare som tränar och tävlar 30-40 timmar utan att skada sig. Det betvivlar jag inte alls, men det beror nog snarare på att konditionsidrotten selekterar per automatik de som just är byggda för mer konditionsidrott än explosiv idrott. Jag tror det finns många som kan bedriva explosiv idrott i stor mängd utan att skada sig beroende på att denna explosiva idrott selekterar andra typer av personer. De som går sönder är ju oftast de som försöker sig på en uppgift de inte är förberedda för - oavsett vad det är för idrott. Och därför träffar vi på Crossfits-nackar, Zumbaknän och Löphöftar. Vem bär ansvaret? Är det Crossfit-boxen? Zumbainstruktören eller den organiserade löpgruppen? Till viss del kanske, beroende på hur träningen har marknadsförts, men det största ansvaret ligger ju alltid på oss själva.