En studie som undersökte fibrers påverkan på uppmärksamhet och arbetsminne har snart ett år på nacken. Innehållet är symptomatiskt och rubriksättningen likaså vad gäller de flesta fiberstudier. Rubriken uttrycker fibrernas förträfflighet, men när man läser vidare förstår man att man i studien jämfört fiberrika livsmedel med i princip skräpmat. Bara för att man lägger in en broms i skräpmaten betyder det inte att maten är bra. Bara mindre dåligt. Detta fenomen ser man på flera ställen och jag har träffat på flera exempel när jag i min hektiska höst tryckte in en distanskurs i näringsfysiologi på Karolinska Institutet (berättar mer om den i kommande inlägg).
Har ingen funderat på att jämföra mindre dålig mjölmat med mer dålig mjölmat? Till exempel naturliga fetter? Inte sällan får man läsa om fibrernas positiva effekter som kolesterolsänkare, och som prebiotika på tarmens bakterier som då tillverkar mättade fettsyror som proprionsyra, ättiksyra och smörsyra. Speciellt smörsyra tillskrivs hälsosamma effekter eftersom den ger näring till tarmens celler och har förmodligen anticancerogena och antiinflammatoriska egenskaper. Varför inte tillföra denna smörsyra istället genom att byta ut margarin mot riktigt smör som faktiskt innehåller smörsyra? Nåja, det kanske är en alltför "vild! tanke! Att fet fisk förbättrade uppmärksamhet och arbetsminne i studien är däremot föga förvånande.
![namnteckning]()
Ska man skratta eller gråta över alla fiber- och fullkornstudier? Vad gör ni?
