Hysterin kring Mia Skäringers debattartikel om vikt- och träningshets vill inte ge sig. Efter Kostdoktorns Andreas Eenfeldts kritik på sin blogg blossade Expressen upp krigsrubriker och nu är det inlägg till höger och vänster om det som skrivits. Min kommentar här kanske inte tillför så många nya perspektiv, men jag har försökt beskåda hysterin från ett helikopterperspektiv.
Mia Skäringer skrev hur som helst att hon vill ge upp - det räcker. Hon har krånglat klart med sin kropp. "Världen behöver inte ett endaste tips eller en endaste diet till. Det förvillar bara människor som redan har det svårt med sina kroppar". Mia Skäringer ser bara hälsostress i sin omgivning och menar att många förlorar sig själv i jämförelsen med andra. "Självklarheten jag föddes med men förlorade i min jämförelse med andra".
Från helikoptern kan man konstatera både det mest uppenbara, men också det mer dolda. Mat, träning och vikt är minerad debattmark. LCHF - bokstäverna likaså. Men det är inte konstigt att vissa minor sprängs - mat, vikt och träning handlar till syvende och sist om vår kultur, vår sociala norm och vår syn på oss själva.
Jag förstår vad Mia Skäringer vill åt och hon pekar definitivt på ett problem. Många personer behöver lära sig älska sig själva för den de är, istället för att jämföra med andra och ryckas med i en jakt på den perfekta kroppen, perfekta vikten och det perfekta livet. Många personer behöver bli grundade, få bättre självkänsla och styrka som individer.
Är man känd och skriver en kritisk debattartikel mot vikt- och träningshets så är det klart att den får många gillanden. Det är lite politiskt korrekt just nu att tycka så. Men jag har två problem med det som Mia skriver:
Mia projicerar från hennes egen drygt 20-åriga bantningskamp.
När vi kritiserar, kommenterar eller tolkar omvärlden gör vi det otroligt lätt utifrån vårt eget bagage vi bär. Egna erfarenheter skapar kartan över verkligheten. Men kartan är inte verkligheten. Och det är just det felet Mia Skäringer gör. Hon är med all rätt trött på över 20 års bantning, men alla människor lider inte av hälsostress och alla människor tappar inte bort sig själv. Mia måste - som alla andra - vara oerhört försiktig med att generalisera kring mat, träning och hälsa. Ett individuellt perspektiv är ett måste. Förmågan att kunna se bortom sig själv är svårt, men också ett måste.
Lika lite som en hälsosökare bör sluta vikt- och träningshetsa mot icke-hälsosökare, lika lite bör icke-hälsosökare hetsa mot hälsosökarna. Om ni hängde med svängarna. Av 10 personer som äter LCHF uppskattar jag att 5 äter för välmåendets skull, 3 för välmåendet + viktens skull och de sista 2 för den rena viktens skull. Jag skulle tro att "de farliga dieterna" hjälper betydligt fler människor än de stjälper. Annat exempel: Av 10 motionärer som tränar samtliga dagar i veckan gör 2 av 10 det för ett genuint träningsintresse. De övriga 8 gör det för att jaga bekräftelse, lycka eller andra värden. Allt är uppskattad statistik från min egen vardag.
Nyans i debatten, tack!
Vi sitter och äter ihjäl oss!
Hade övervikt bara handlar om estetik och yta, så hade jag hållit med Mia Skäringer till 100 %. Men nu är det inte så. Många människor mår förfärligt dåligt av sin övervikt, ännu sämre kommer de må av de konsekvenser den undantagslöst för med sig över tid. Mia Skäringer blundar för samhällsperspektivet vilket man inte kan göra i en hälsodebatt. Individuell hälsa är tyvärr inte bara individuellt. Vi är på väg mot en hälsokatastrof med varannan svensk överviktig redan idag, och en diabetes- och demensepidemi utan dess like. WHO rankar högt blodtryck som den främste faktorn för förtida död - och över 1/3-del av alla vuxna svenskar har högt blodtryck idag.
Vi måste få debattera vad vår livsstil består av. Vilken kropp vi bygger. Vilken hälsa - eller ohälsa - som skapas. Hälsodebatten kan inte bara handla om hur vi ska förhålla oss till det som sker. Eller inte sker. Även om det sistnämnda är hur viktigt som helst.
Som det ser ut nu så behöver världen alla tips och vettiga "dieter". Annars går vi under.
PS: Jag har inte berört Mias kopplingar till Proviva. Att tycka till samtidigt som man är knuten till en produkt är alltid problematiskt. Kanske hade hon för enkelhetens skull kunna författa debattartikeln tyst för sig själv och behållt den där. Men då hade det inte blivit någon mediauppmärksamhet. Och det är väl alltid ett av målen...
↧