Ikväll tog nyhetsprogrammet Aktuellt upp frågan om det är nödvändigt med nolltolerans mot socker inom exempelvis förskolan. Barn och socker är ett högaktuellt ämne, inte minst med tanke på Ann Fernholms nyutkomna och utmärkta bok "Det sötaste vi har". Artikeln om vårt sockerfria kalas - eller det så kallade "matsnobberiet" dammades till och med av under några bsekunder. Här är blogginlägget om kalaset samt min replik på krönikan som skrevs i samband med artikeln.
Bör vi ha nolltolerans? Mitt bestämda svar är att samhällets institutioner definitivt ska ha nolltolerans eftersom det vetenskapliga stödet för att socker är skadligt är tveklöst starkt. Samhällets institutioner ska inte bidra till ohälsoprocesser hos konsumenterna (äldre och barn) som ibland själva inte är förmögna att avgöra verkningarna. Vad sedan varje familj gör inom husets fyra väggar får varje familj bestämma.
Ett par personer som intervjuades i inslaget tyckte att nolltolerans var överdrivet. Det kan man naturligtvis tycka om man saknar perspektiv. På stenåldern åt människan inget raffinerat socker, år 1750 ca 0,4 kg per person och år, år 1850 ca 4 kg och idag mellan 40-70 kg. Överdrivet?
Det var ett ganska mjäkigt inslag i mellanmjölkens land. Och när det hävdas att vi behöver kolhydrater för att hålla blodsockret på en lagom nivå så motiverar det mig ännu mer att fortsatt sprida kunskap och synsätt.
Här är länken till programmet >>
Inslaget börjar 17.45 in i programmet och artikeln om vårt sockerfria kalas glimtar till 19.20.
